Förnya NFL Game Pass
49ers

”-Vi hade kunnat vara med i VM om vi ville…”

Just nu tävlar världens främst atleter om VM-medaljer i friidrotts-VM i London. Sverige har som vanligt några deltagare men alltför ofta får vi finna oss i att vi inte är någon större friidrottsnation. Extra ont gör det när man vet att NFL-spelare emellanåt deltar i tävlingarna med större framgång än svenskarna. Trots att dem bara gör det som en kul hobby.

Att NFL-spelare ibland återfinns i OS och VM kan låta lite udda, men är egentligen inte jättekonstigt. Friidrotten är stor inom collegeidrotten i USA och många fotbollsspelare har inte sällan provat på någon gren i unga år. Det är t.ex inte ovanligt att ligans runningbacks även varit sprinters i unga år. Adrian Peterson har t.ex. gjort 100 meter på 10.19 (bra vind i ryggen dock) vilket skulle vara ett svenskt rekord om bara nationaliteten på AP varit en annan.

Tittar vi i historiken kan vi finna en del sköna resultat av NFL-spelare i VM/OS. Backar vi till sextiotalet hittar vi Jim Hines som t.ex var den förste mannen som sprang på under 10 sekunder över 100 meter. Karriären bjöd även på ett OS-guld i stafett 1968. I ärlighetens namn var dock Hines en sprinter som försökte spela fotboll och inte tvärt om. Hans ”talang” på fotbollsplanen var ytterst begränsad, vilket även hans smeknamn, ”Oops!” vittnade om. Här följer dock några som killar som varit aningen mer framgångsrika på båda fronter.

  • Ni med gott minne kanske kommer ihåg att 49ers receiver Marquise Goodwin var med i OS 2012. Grenen var då längdhopp och där han slutade på en tionde plats. Ironiskt nog så hade hans 8.33 i de amerikanske uttagningarna räckt till en guldmedalj i OS.
  • En annan framgångsrik 49er var Michael Carter (Nose Tackle) som var delaktig i tre Super Bowl-vinster på 80-talet. 1984 passade han även på att ta ett OS-silver i kula . Noterbart är att han fick sin första Super Bowl-ring ett halvår senare (januari 85). Även det i Kalifornien.
  • Stannar vi kavar i samma delstat hittar i en annan kille som varit än mer framgångsrik i OS. Raiders WR (1993-2002) James Jett tog ett OS-guld 1992 i Barcelona, då han var en del av USAs stafettlag. Hans personbästa på 10.10 hade räckt långt än idag.
  • Bob Hayes är visserligen en av alla de som gick ifrån friidrotten och sedan till fotbollen. Således är hans närvaro på denna lista tveksam, men med tanke på resultatet av hans multisportande kan vi inte ignorera honom. ”Bullet Bob” är nämligen den ende atlet som har både en guldmedalj i OS (Tokyo 1964, 100 m. samt 4×100 m.) och en Super Bowl (VI). Efter friidrottskarriären anslöt Hayes nämligen till Dallas Cowboys och hade en lång karriär som WR i klubben. Karriären avslutades sedermera i 49ers.
  • Mannen som var en del av NFL-historiens kanske galnaste byte , Herschel Walker, var inte bara en av historiens bästa runningbacks. Han passade även på att vara med i vinter-OS 1992 (Albertville). Grenen var då tvåmansbob, och Walker och hans kompis gjorde det såpass förtjänstfullt att de slutade på sjunde plats.
  • Avslutningsvis bläddrar vi långt, långt bak i historieböckerna och hittar Ollie Mattson som innan han hakade på den amerikanska fotbollen var med i OS i Helsingfors 1952. Där knep han ett brons på 400 meter och silver på den långa stafetten (4×400 m.) för USA. NFL (som HB) karriären tog honom sedan till Chicago, Los Angeles, Deroit och Philadelphia innan han slutligen lade skorna på hyllan 1966. Vid den tidpunkten var han tvåa i yards (all-purpose) efter självaste Jim Brown. Ollie Mattson valdes in i Hall of fame 1972.

Så nästa gång du stöter på någon som raljerar över att amerikanska fotbollsspelare bara är ett gäng våldsamma tjockisar som gillar att puckla på varandra. Nämn för dem att NFL-spelare minsann är atletiska typer. Några av dem hade troligtvis kunnat vara med i VM. Om de bara hade velat.

Nyheter

To Top