Förnya NFL Game Pass
Nyheter

Säsongen 2012 – NFC North

NFL Supporter ger sig åter på att tippa ligans divisioner. Dags för NFC North. En vanligtvis rätt svårtippad division och i år är inget undantag. Ettan och fyran spikade vi rätt fort men sen var det tuffare.

Nu fortsätter vi genomgången med NFC North. Den här divisionen har verkligen varit en cirkus de senaste åren. Vikings vann divisionen både 2008 och 2009 men har kommit sist de följande två åren. 2008 gick Lions 0-16 och förra året gick de till slutspel. Den är minst sagt svårtippad. I år får man ändå ge Packers lite kärlek efter en fantastisk säsong förra året och den riktiga striden är nog om andraplatsen. Lite ska vi i alla fall kasta om ordningen från 2011.

NFC North 2011/2012 (vinst-förlust)

Green Bay Packers: 15-1
Detroit Lions: 10-6
Chicago Bears: 8-8
Minnesota Vikings: 3-13

Kort om divisionen

De fyra lagen i NFC North har varit i samma division eller konferens sen Vikings kom in i ligan 1961. Om man adderar lagens ålder så utgör lagen i NFC North den “äldsta” divisionen med sammanlagt 312 år. Packers är det äldsta laget i NFL. Divisionen fick en gång smeknamnet “Black and Blue Division”, som i blåmärken, på grund av rivaliteten och lagens fysiska spel. Det namnet används även i dag.

Vinnare av NFC North

2002 Green Bay Packers
2003 Green Bay Packers
2004 Green Bay Packers
2005 Chicago Bears
2006 Chicago Bears
2007 Green Bay Packers
2008 Minnesota Vikings
2009 Minnesota Vikings
2010 Chicago Bears
2011 Green Bay Packers

Prognos för säsongen 2012

1: Green Bay Packers (12-4) gjorde nästan en perfekt grundsäsong förra året och avslutade med femton vinster och en förlust. I slutspelet fick man inte igång sitt spel mot Giants och fick lämna tidigare än vad många hade trott efter storspel av Eli Manning och Hakeem Nicks. Men om man bortser från matchen mot Giants så var 2011 en offensiv uppvisning från Green Bay Packers och Aaron Rodgers, quarterback. Rodgers kastade till 46 touchdowns, och endast 6 interceptions, utan att spela den sista matchen av grundsäsongen. Han satte nära 70 procent av sina passningar och blev framröstad till årets bästa spelare i NFL. Även receivern Jordy Nelson presenterade sig för ligan med över 1,200 yards och 15 touchdowns. Men allt var inte guld och gröna skogar.

Aaron Rodgers fortsätter att gör allting rätt i Green Bay. Han stod för en av de mest imponerande säsongerna någonsin från en quarterback förra året och blev framröstad till ligans bästa spelare. Han klarar alla kast och är träffsäker till och med i farten. Rodgers springer till och med för en hel del yards varje år.

Samtidigt var försvaret nämligen bland de sämsta i NFL. Man tillät fler yards i passningsspelet än något annat lag. Även med springspelet inräknat hamnade man sist på rankingen. Packers låg också i botten när det gäller sacks. Den tidigare så produktiva Clay Matthews lyckades bara nå motståndarnas quarterback sex gånger. Men jag hävdar nog att det här inte är hela historien. När man är ett så effektivt lag som Packers är i offensiven så kommer motståndarna att tvingas kasta mot dig. Därför blir statistiken uppblåst. Jag menar att Packers knappast har ligans sämsta secondary. Det har inte heller Patriots, som statistiskt sett är näst sämst. Men vad händer om man tvingar motståndarna att kasta mer än vad de hade planerat? Turnovers. Green Bay Packers ledde överlägset ligan i inteceptions 2011. Vilka hade näst flest? Precis, New England Patriots.

Även fast vi då fastslår att Packers försvar knappast är sämst i ligan så är balansen mellan lagdelarna fortfarande skev. Aaron Rodgers och hans kompisar behöver inte mer hjälp men i försvaret finns det saker att arbeta på. En av de absolut viktigaste sakerna om Packers ska kunna gå hela vägen är att man får bättre tryck på motståndarnas quarterback.

Förändringar sedan 2011

Packers har värvat två spelare som kan vara värda att nämna. Den första är Anthony Hargrove, defensive end från Seahawks, som framförallt är en kraft för att stoppa springspelet men som även har visat att han kan bidra i pass rushen. Sedan har Packers också skrivit kontrakt med Jeff Saturday, center som spelade 13 år med Peyton Manning i Colts. Det är aldrig dåligt med en ärrad veteran, som fortfarande spelar på en hög nivå, längs den offensiva linjen.

I draften var det försvar som var melodin. I första rundan blev det Nick Perry, defensive end från USC. Tanken är att ställa upp honom på andra sidan från Clay Matthews och återuppliva pass rushen. Det var alldeles för lätt för motståndarna när de bara hade Matthews att tänka på. Det verkar som att Packers delvis ska lämna sitt 3-4-försvar och spela någon form av hybridförsvar så jag gissar att Matthews och Perry ibland kommer att stå med handen i marken som defensive ends och i andra fall ta något steg bak och spela som aggressiva outside linebackers. Packers val i andra rundan av Jerel Worthy, defensive tackle från Michigan state, talar ännu mer för en eventuell förändring. Worthy är en spelare som gör sig bäst i ett 4-3-försvar.

I samma runda valde Packers också en cornerback i Casey Hayward. Han bara känns som en spelare som passar perfekt i Packers secondary. De vill pressa motståndarnas quarterback, spela aggressivt och skapa turnovers. Precis som försvarets ledare Charles Woodson, som hade sju interceptions 2011, så är Hayward en aggressiv cornerback som är duktig på och älskar att attackera bollen. Med 13 interceptions under sina sista två år på college har han visat att han gör det mycket framgångsrikt. Dessutom är Hayward duktig man-mot-man vilket tillåter Dom Capers att vara kreativ med sin pass rush. Resten av Packers draft fortsatte i samma stil. I fjärde blev det defensive tackle i Mike Daniels, som kommer att ingå i rotationen där fram, och strong safety i Jerron McMillian. I femte valde man Terrell Manning, outside linebacker, och i sjunde en tackle och en quarterback, B.J Cunningham, att utveckla över tid.

Nycklar till framgång

Packers kommer att gå till slutspel. Trots att divisionen är relativt tuff så har man ett rätt lätt schema och är helt enkelt för bra för att inte komma med. Sedan gäller det att man håller sig motiverad. Efter 15-1 och lekstuga i grundspelet 2011 så åkte man ut mot ett hungrigare Giants som var ett field goal ifrån att gå 8-8 och missa slutspelet. Det är svårt att hålla sig motiverade om allt går för lätt. Förhoppningsvis har man lärt sig en läxa.

Följ ditt Packers: http://www.packers.com/news-and-events


2: Chicago Bears (10-6) var en besvikelse förra året. Jag tippade att de skulle missa slutspelet till förmån för Lions i förra årets version av den här serien och så blev det. De gick 8-8. Men det var till stor del på grund av att Jay Cutler, quarterback, blev skadad och ersattes av Caleb Hanie. Bears avslutade säsongen på ett förskräckligt sätt med fem raka förluster mot Raiders, Chiefs, Broncos, Seahawks och Packers innan de vann en obetydlig match sista veckan. Matt Forte, running back, var otroligt bra tills han skadade sig. Nästan 1,000 yards i springspelet och 500 yards i mottagningar på bara 12 matcher. Det var nästan tvunget med tanke på vilka kassa receivers Bears drogs med förra året.

Men i år har det hänt en del i Chicago och det finns en utspridd optimism. Tillsammans med problemen som Lions har haft så är det många som tror att Bears och deras gamla gubbar kan peta ned ungtupparna från slutspelsplatsen. Det har de alla möjligheter att göra. Med värvningen av Brandon Marshall, wide receiver från Dolphins, så får anfallet en ordentlig nummer ett som de har saknat. Marshalls närvaro kan inte underskattas och kommer att göra hela laget bättre. Han kommer att dra på sig två försvarare vilket gör att Bears andra receivers får arbeta en-mot-en. Motståndarna kan inte längre spela man-man och attackera Cutler lika hårt utan tvingas att respektera Bears passningsspel. Då har vi inte ens pratat om att Marshall kanske fångar en och annan boll också. Brandon Marshall och Jay Cutler har spelat tillsammans i Denver. Då var de väldigt framgångsrika och det verkar som att de båda är väldigt nöjda att spela på samma lag igen.

Förändringar sedan 2011

Brandon Marshall är så klart Bears största förstärkning. Men det är den nya general managern, Phil Emery, som har stått bakom alla förändringar. Han kom in och sparkade den offensiva koordinatorn Mike Martz och anställde Mike Tice, värvade Marshall och anställde en ny tränare till sin quarterback. Samma tränare som Cutler hade i Denver. Martz drev många till vansinne med sina djupa drops och tidskrävande spel som gjorde att Cutler i stort sett blev mördad bakom en offensiv linje som inte klarade av att skydda honom så länge som Martz krävde. Dessutom lät inte Martz sin quarterback ändra spelet på plan. Nu bör vi få se ett mer flexibelt system som faktiskt utnyttjar de spelarna man har på bästa sätt.

I free agency gjorde Bears ett par andra drag. Man har bland andra tagit in Jason Campbell, quarterback från Raiders, som hade en riktigt fin säsong på gång i Oakland innan han blev skadad. Man vill uppenbarligen inte hamna i samma situation som man gjorde med Hanie förra året när Cutler skadade sig. Med samma logik så värvade man en annan spelare från Raiders i Michael Bush, running back. Bush fick bära mycket av bördan i Raiders 2011 då McFadden skadade sig och hade nära 1,000 yards på marken och över 400 i luften trots att han inte startade de första åtta veckorna. Snacka om en bra bra backup till Forte, som fortarande inte har kommit överens med Bears om det nya kontraktet.

Chicago hade också en hyffsad draft. I första rundan lyckades man att få tag på Shea McClellin. En defensive end som steg som en raket på lagens listor månaderna innan draften. Han är inte så stor men rätt snabb och egentligen tippades han gå till något lag som en outside linebacker men Bears gillade tydligen vad de såg. Det gynnar nog McClellin att spela med Julius Peppers och han bör få spela direkt. I andra rundan valde Bears en receiver i Alshon Jeffery från South Carolina. Det var lite av en chansing på en kille med mycket talang men där det finns frågetecken kring hans motivation och förmåga att bidra på nästa nivå. Tredje rundan innebar free safety i den något skadebenägna Brandon Hardin och i fjärde rundan valde Bears tight end i Evan Rodriguez. En kille som kan fånga bollar på tredje och kort men som det är oklart hur Bears ska använda. I sjätte och sjunde rundan valde Bears två cornerbacks.

Nycklar till framgång

Jag gillar Jay Cutler som spelare och nu finns det inga ursäkter. Han har bra vapen att slänga bollen till och ett bra springspel bakom sig. Nu måste han ta det där steget samt hålla sig frisk. Sedan gäller det att veteranerna i Bears försvar, Lance Briggs och Brian Urlacher bland annat, visar att de fortfarande håller.

Följ ditt Bears: http://www.chicagobears.com/news


3: Detroit Lions (10-6) har fått hålla tredjeplatsen i NFC North i den här rankingen. Men jag gissar ändå att de kommer att gå 10-6 och att de kan ha en god chans på ett wild card till slutspelet. Det är ingen nyhet att Lions har ett lag som är fullspäckat med talang och de visade förra året att de kommer att vara räkna med i många år framöver. Matthew Stafford lyckades hålla sig hel och startade varje match under säsongen, för första gången i sin korta karriär. Och vilken entré han gjorde. Han kastade för över 5,000 yards, vilket bara fyra quarterbacks har gjort i NFL:s historia, och kastade till 41 touchdowns. Lions hade inget springspel i stort sett och allt hängde på Staffords arm. Han gjorde ingen besviken och tog Lions till lagets första slutspel på 12 år.

Samtidigt som Stafford på allvar presenterade sig för ligan så klev en annan spelare fram och nära överskuggade sin quarterback. Calvin ”Megatron” Johnson fångade passar för nästan 1,700 yards och 16 touchdowns och befäste sin position som ligans bästa receiver. På NFL Networks lista över ligans bästa spelare, enligt spelarna själva, kvalade Megatron till och med in högre än Tom Brady, quarterback i Patriots. Johnson besitter en ovanlig kombination av snabbhet, storlek och styrka som gör honom otroligt svår att täcka. Vid några tillfällen förra säsongen kunde man se hur motståndarna satte tre försvare bara på Johnson och att det ändå slutade med att han fångade bollen.

Förra året fick Calvin ”Megatron” Johnson vänja sig vid att ha två, och ibland tre, spelare hängandes över ryggen när han plockade ned bollen. Och det blir inte någon skillnad nästa år. Den två meter långa och 110 kilo tunga receivern är svår att inte lägga märke till därute.

Men Lions uppehåll har kantats av problem som kan förstöra det man håller på att bygga. Flera av lagets unga draftval från de senaste åren har hamnat i problem med polisen efter att de hart kört rattfulla eller gripits för innehav av marijuana. Titus Young, receiver som valdes i andra rundan 2011, blev hemskickad från träningslägret efter att han tydligen hade slagit en av sina lagkamrater i ansiktet. Såna här grejer brukar inte alltid vara så allvarliga. Men faktum är att Lions hamnade i flera situationer förra säsongen som skadade laget. Titus Young slog till en motståndare vid ett tillfälle och knuffade domaren vid ett annat. Båda incidenterna resulterade i straffyards. Ndamukong Suh, en av ledarna i Lions försvar, trampade på en liggande spelare i Packers under en match och blev avstängd några veckor. Till och med huvudtränaren Jim Schwartz hamnade i slagsmål med 49ers tränare Jim Harbaugh efter en match. Såna här problem kan verkligen sänka ett ungt lag som är på väg i rätt riktning.

Förändringar sedan 2011

Detroit Lions lyckades att få alla sina starters från förra året utom en att återvända för en ny säsong. Därför var man inte särskilt aktiva i free agency. Man tog in lite djup på cornerback med Jakob Lacey men annars gjorde man inte mycket annat än att skriva nya kontrakt med de spelare man redan hade. Vilket inte är fy skam eftersom Lions har mycket talang i laget. Men visst hade det varit trevligt om man hade jagat efter en etablerad pass rusher eller något liknande.

I draften valde Lions att attackera sitt största behov direkt. Den offensiva linjen. Man valde Riley Reiff, offensive tackle, från Iowa i första rundan. Att ha en ordentlig left tackle blir bara viktigare om man väger in Staffords skadehistoria. Reiff är en stabil spelare som är noga med detaljerna. I andra rundan valde man Ryan Broyles, receiver. Jag tycker väl kanske att man borde ha satsat på någon annan position men Broyles är en duktig spelare som drabbades av en allvarlig skada under sitt sista år i college och därför sjönk i draften. Sedan blev det secondary och outside linebacker med resterande av Lions fem val. Man valde en rotationsspelare i tredje rundan i Dwight Bentley, cornerback. I fjärde valde man en intressant spelare i Ronnel Lewis som kan spela både linebacker och defensive end. Här har Lions möjlighet att bli lite mer kreativa i sin pass rush.

Nycklar till framgång

Lions måste få igång sitt springspel med Leshoure, Best, Smith och Logan. Det finns mycket talang där och det är läge att bli lite kreativ. Visst dominerar passningsspelet i NFL men Lions tog det till det extrema förra säongen. Man måste hitta en bättre balans. Sedan måste Stafford hålla sig frisk i år igen och Lions ledning införa lite disciplin under träningslägret.

Följ ditt Lions: http://blogs.detroitlions.com


4: Minnesota Vikings (6-10) hade det tufft förra året. Det blev inte riktigt som man hade velat och man slutade säsongen med bara tre vinster. Inför säsongen hade man tagit in veteranen Donovan McNabb, quarterback, för att hålla jobbet i väntan på att rookien Christian Ponder skulle växa in i sin roll och så småningom ta över. Men McNabb var en besvikelse och bänkades redan efter sex veckor. Det ville sig inte för Vikings med en färsk oförberedd rookie vid spakarna och till råga på allt så skadade sig stjärnan Adrian Peterson, running back, i säsongens tolfte match. Men springspelet var aldrig problemet och om Peterson fortsätter att göra framsteg i sin rehabiliteringen så bör det vara en styrka även 2012. Svagheten ligger i passningsspelet. Vikings receivers är inget vidare och det kommer att påverka Ponders utveckling, som ändå visade en hel del potential förra året.

Vikings försvar förra säsongen var en gåta. Man lyckades kontrollera motståndarnas springspel hyffsat men hade det tuffare i passförsvaret. När det gäller antalet yards var försvaret bara strax under snittet i ligan men ändå släppte man nästan mest poäng i hela NFL. En annan sak som är underlig är att Vikings pass rush var fantastisk förra året men det verkade inte ha någon effekt på lagets resultat. Trots att Vikings hade flest sacks i ligan förra året, ledda av Jared Allen med 22 stycken, så hade man bara åtta interceptions på hela året. Pressen resulterade alltså inte i varken turnovers eller till att få motståndarna av planen. Vikings hade mängder av skador i sitt secondary förra året och vid ett tillfälle spelade man med fyra backups. Där har vi så klart en del av svaret.

Förändringar sedan 2011

Vikings har en hel del hål i laget. Visst har man fantastiska spelare som Adrian Peterson, running back, Jared Allen, defensive end, och Chad Greenway, linebacker, i truppen men djupet är dåligt. Det räcker inte med en pass rusher, Allen, eller en bra receiver, Percy Harvin. Den offensiva linjen hade man inte brytt sig om på länge och det märktes. Även fast Peterson har gjort Vikings bortskämda och öst in yards utan mycket till hjälp. I draften gjorde man sitt bästa för att åtgärda de flesta av de akuta behoven.

I första rundan undvek man frestelsen att göra det sexiga draget. Istället lyckades man genom ryktesspridning och insinuationer oroa Cleveland Browns tillräckligt mycket för att tvinga fram ett byte. Vikings hoppade ned en plats, från tredje till fjärde, och fick tre extra val, i tredje, fjärde, och femte rundan, på köpet. Man kunde välja den spelare som man troligtvis ändå hade tagit på sin gamla plats. Egentligen ett helt fantastiskt rävspel av Vikings. Med sitt val i första rundan tog Vikings alltså Matt Kalil, offensive tackle från USC. En slipad och noggrann spelare som är duktig på alla aspekter av spelet och fyller ett stort behov i Minnesota.

I slutet av första rundan hade Vikings sedan ett till val. Det använde man på safetyn Harrison Smith. En stabil spelare som läser spelet lika bra som någon annan safety i den här draften. Kanske inte samma snabbhet och förmåga att producera turnovers som Mark Barron men en duktig tacklare som troligtvis går rätt in som starter. I tredje blev det den ursnabba cornerbacken Josh Robinson från Florida. Går nog in som backup. I fjärde rundan hade Vikings tre val. Det första användes på Jarius Wright. En wide receiver som påminner om Steve Smith i Panthers. Kort men snabb och otroligt produktiv. Sedan valde Vikings en fullback i Rhett Ellison. En stabil spelare som både blockerar bra och fångar bollar. Med sitt sista valet i fjärde rundan valde man sedan Greg Childs, wide receiver. En chansning på en stor kille som man hoppas ska kunna hitta tillbaka till det spel han visade upp innan han skadade sig.

Nycklar till framgång

Mycket kommer så klart att hänga på Christian Ponder. Om Vikings kan fortsätta springa bollen och Ponder kan undvika att ge bort bollen, dumpa av lite bollar till Percy Harvin och använda sina fötter till att skapa något då och då så kan Vikings anfall bli respektabelt. Men det blir tufft för Vikings att konkurrera redan i år.

Följ ditt Vikings: http://blog.vikings.com


Övriga divisioner

AFC East
NFC East
AFC North
NFC North
AFC South
NFC South
AFC West
NFC West


Hur tror du att NFC North slutar?

Nyheter

To Top