Historia

Min favorit Super Bowl: XLIX, Patriots – Seahawks

Photo by Focus on Sport/Getty Images

Ny dag och en ny favorit Super Bowl. Jag har valt Super Bowl 49 mellan Patriots och Seahawks. En match som blev startskottet för min fascination för NFL och som för evigt kommer att minnas som matchen då Seahawks passade bollen fast de inte borde. Idag tar vi ännu ett varv runt denna match och strör ytterligare salt i såret på Seahawks-fans där ute. 

 

Vad: Super Bowl XLIX (49).

Var: University of Phoenix Stadium, Arizona. 

När: 1 februari 2015.

Mellan: New England Patriots – Seattle Seahawks. 

Hur gick det: New England Patriots vann med 28-24.

Matchens värdefullaste spelare: Tom Brady, QB, Patriots.

Varför: Vi alla minns väl ögonblicket då vi för första gången förälskade oss i den sport som är amerikansk fotboll. För mig är det ögonblicket just Super Bowl 49. Innan denna match kunde jag inte mycket om sporten och jag hade ingen riktig koppling till NFL. Jag hade sett nån Super Bowl tidigare, men med ett umgänge som inte heller kunde något om NFL. Det var mer fokus på häftiga half time shows än själva spelet på plan. Detta ändrades i Februari 2015, då jag såg Super Bowl med en nära vän som var ett stort Patriots-fan. Han förklarade vad som hände under matchen och jag blev allt mer investerad. Han hejade ju sen lång tid tillbaka på Patriots, så för att skapa stämning bettade vi på vilka som skulle vinna och jag fick välja Seahawks. Första och sista gången som jag hejade på dem. Matchen var en svängig affär som kulminerade i att vi båda två stod i soffan och skrek när Seattle Seahawks valde att passa bollen istället för att springa på Patriots 1-yards linje. 

Men först backar vi bandet lite. För bara tredje gången på 21 år möttes lagen med bäst seedning i respektive konferens i Super Bowl. Alltså, de båda lag med bäst resultat i grundserien möttes i Super Bowl. Det låter som att det borde vara vanligare än så, men det är det faktiskt inte. 

New England Patriots hade en skakig start på säsongen och var bara 2-2 efter sina fyra första matcher. Tom Brady fick utstå mycket kritik och många ansåg att han var för gammal för att spela. Brady motbevisade sina kritiker, precis som han fortsatt göra sedan dess, och ledde Patriots till en första plats i AFC och lagets då åttonde Super Bowl. 

Precis som Patriots så hade även de då regerande mästarna Seattle Seahawks en tuff start på säsongen. Efter sex matcher hade de ett facit på 3-3, men de gick sen vidare och vann 9 av sina 10 sista matcher. Försvaret, det så kallade Legion of Boom, släppte inte någon touchdown i fem av dem matcherna. Deras försvar var bäst rankat i hela NFL och en stor faktor till att Seattle Seahawks blev det första laget i NFC att ta sig till två raka Super Bowls sedan Packers på 90-talet. 

När bollen väl sparkades iväg i Arizona och matchen var igång så fanns det ingen självklar favorit. Vegas hade i stort sett identiska odds för båda lag och det såg ut att bli en jämn affär, vilket det också blev. Matchen började motigt för båda lagens offensiv och inget utav lagen lyckades göra några poäng i första kvarten. Det var fortsatt poänglöst fram tills att Brady hittade Brandon LaFell för en 11-yards touchdown i början av andra kvarten. Efter det lossnade det för båda lag och det gjordes totalt 28 poäng i andra kvarten, 14 för vardera lag. 

Slutet på andra kvarten hade kunnat vara det mest intressanta med denna match. 21 poäng och tre touchdowns på under tre minuter för att avsluta halvleken. Jag och min kära vän var i chock från den offensiva explosion vi just sett. Det skulle dock hända mer, mycket mer. Efter ett Seahawks field goal, en Tom Brady interception och en touchdown från Russell Wilson till Doug Baldwin avslutade Seahawks tredje kvarten med en tio poängs ledning. 24 – 14 stod det, i Seahawks favör, när fjärde kvarten började. Innan denna match hade inget lag någonsin lyckats komma tillbaka och vinna efter att ha legat under så mycket i fjärde kvarten. 

 

 

Är det dock något vi lärt oss sedan dess så är det att en aldrig ska betta mot Tom Brady. Tidigt i fjärde kvarten stod Brady för en 68-yards drive som han avslutade med en touchdown till Danny Amendola. Efter det höll Patriots försvar tätt och gav tillbaka bollen till Brady när ungefär halva kvarten återstod. Tom Brady stod då för en klinisk drive, där han både dödade mycket tid men även gav Patriots en ledning med 4 poäng när det bara återstod två minuter av matchen. “Brady, Brady, Brady” ekar det på läktaren när Gostkowski sprakar in extra poänget. 

Russell Wilson och Seattle fick tillbaka bollen med två minuter kvar på klockan och alla tre timeouts. Här satt vi som på nålar hemma i soffan. Aldrig någonsin har jag hejat så hårt på Seahawks och Russell Wilson. Det var både pengar och bragging rights jag hade investerat i denna match. 

Det börjar bra och Wilson träffar Marshawn Lynch för 31 yards. Efter det kastar han två incompletions men följer upp det med en 11 yards pass till Ricardo Lockette. Direkt efter det kommer sedan en av de sjukare mottagningar jag någonsin sett live. Wilson kastar djupt mot Jermaine Kearse men bollen slås undan av Malcolm Butler och studsar ner i marken. Så ser det iallafall ut för oss i soffan. Faktum är dock att Kearse faller på rygg och bollen, som sett ut att studsa i marken, studsar först på Kearse ena ben, sedan på det andra, för att sedan flyga över huvudet där han ligger. Han lyckas då få upp händerna, slå till bollen en gång för att sedan säkra mottagningen. En helt otrolig sekvens som landade Seahawks på Patriots  5-yards linje med en minut kvar. 

Seahawks gav bollen till Marshawn ‘Beast Mode’ Lynch, som på den tiden var en av ligans bästa runningbacks och livsfarlig så nära endzone. Lynch blev nertacklad en halv yard från endzone och nu stod jag upp i soffan. Jag hade ingen anknytning till Seattle Seahawks som lag, men jag skulle vinna både pengar och stolthet från min kompis som tidigare varit så självsäker. Jag gjorde mig redo för att springa segervarv när Pete Carroll bestämmer att Russell Wilson istället för att ge bollen till Lynch, som praktiskt taget skulle kunna ramla in i endzone från det avståndet, ska passa bollen. Malcolm Butler läser det direkt och kommer emellan Wilson och Ricardo Lockette. Interception. 

Ett spel som kommer att hemsöka Pete Carroll resten av hans dagar. Som med ett knapptryck släckte Butler Super Bowl-hoppet för Seahawks. Russell Wilson tar av sig hjälmen och går uppgivet av planen. Pete Carroll tuggar aggressivt på tuggummit och undrar vad han precis har gjort. Min vän springer segervarv runt huset. 

 

Min favorit Super Bowl: XLIX, Patriots – Seahawks

Nyheter

To Top