Krönika

Krönika: Även fula ankungar kan simma

Foto: Tim Warner/Getty Images

Har vi blivit kräsna? Har vi blivit bortskämda av alla fartfyllda och spektakulära anfall som öser in poäng vecka efter vecka?

NFL hösten 2018 är en liga där den defensiva valutan devalveras snabbt och mycket prat runt spelet handlar om att anfall är vad som krävs för att vinna. Prat om att det kvittar om man har ett risigt försvar – lex Kansas City – så länge man har ett anfall som nästan alltid lyckas göra fler poäng än motståndaren utan försvarets hjälp, då löser det sig ändå. I den här ligan har vi vant oss vid att topplagen nära alltid når en bra bit upp mot 40-strecket och över, även när de står emot andra starka lag.

Det är i den ligan vi börjat fnysa åt lag som gör sina 24 poäng eller liknande, tre mer än motståndaren, och är nöjda med det. Knyter slipsen halvhjärtat, drar några plattityder på pressträffen och sedan sätter sig på planet hem utan en tanke på att jaga poängfester. Eller som precis kravlar sig över muren med 18-16 och en vinst som väger lika tungt som en 37-7 seger.

Anledningen till att jag undrar om vi är för kräsna är för att få talar om två av de formstarkaste lagen som har alla möjligheter att nå slutspelet. De hamnar i skuggan när vi bländas av det guld som glimmar i Rams, Saints, Chiefs, Patriots med flera.

Jag tänker på Los Angeles Chargers som lite i skymundan gör en strålande säsong. De har byggt ett välbalanserat lag som fått ut allt av RB Gordon och med QB Rivers som spelar så bra han någonsin spelat. De gör det utan ett av de största avbräcken innan säsongen, TE Hunter Henry, som spåddes bli en viktig pjäs i laget och utan Joey Bosa som när han är kry är en av ligans bästa pass rushers. Och med sina kroniska besvär på kickersfronten.

Chargers står på 6-2 och har ett fördelaktigt spelschema som gör att de har en stor chans att stå på 9-2 innan de får ett ordentligt kraftprov i mötet med Steelers på bortaplan i vecka 13.

Jag tänker på Houston Texans som lite i skymundan gör en strålande säsong. 6-3 och ledning i divisionen två vinster före Titans på andra plats i AFC South som är långt ifrån kvalitativ rakt igenom. Om laget inte drabbas av skador igen, WR Fuller redan borta till exempel, lär de vinna divisionen då de ska möta ett skadedrabbat Washington nästa vecka, därefter chansen att distansera sig ännu mer från Titans när de möts i Houston, därefter Browns, Colts, Jets och så vidare. Försvaret börjar komma ihop sig, QB Watson är allt mer sig själv efter den allvarliga skadan förra året och WR Hopkins har fått en ny kompis i anfallet i veteranen Thomas.

Vad har dessa två lag gemensamt? Jo, de vinner tyst, utan blowouts och utan att lura oss att tro de är oslagbara som det är lätt att göra när man ser poängmaskinerna härja som värst.

Texans största vinstmarginal var 42 – 23 mot Dolphins, annars har det pendlat mellan två och tiotalet poängs överläge i segrarna och runt 20 gjorda poäng per match. Chargers har lite högre poängsnitt per match, men har bara närmat sig 40 poäng när de slog Browns med 38-14 i vecka 6. I Chargers fall hamnar de också i första par utvändigt med Chiefs i divisionsracet medan Texans inte har någon som blockerar ljuset från att lysa på dem, förutom då att de sällan är ett vidare spektakulärt lag.

Som jämförelse har Saints gjort minst 40 poäng i hälften av sina matcher och Chiefs gjort minst 30 poäng i alla utom en.

Men låt inte kräsenheten lura er. Låt inte de tajta segrarna förvilla er från det faktum att både Chargers och Texans kan slå alla lag. Och att även fula ankungar kan simma.

Krönika: Även fula ankungar kan simma

Nyheter

To Top