Analyser

Blandinos nya formulering har kommit väl till pass

Visst är det så att debatten kring vad som är ett mottaget pass eller ej, har avtagit betänkligt? Förra hösten var dock debatten i full gång och kritiken mot domarna var massiv. Speciellt mot domarbasen Dean Blandino. Idag är läget annorlunda. Något har uppenbart hänt, och det kanske till och med är läge att skicka lite beröm till våra svartvita rättsskipare.  

Den 22 oktober 2015 skrev jag en krönika för Football United.com med titeln  ”50 shades of gray” som behandlade den röriga situationen som rådde kring hur man definierar en passningsmottagning. Ni minns säkert debatten. Kontoverserna var många och i centrum för debatten fanns en utskälld domarchef, och inte minst alla Dallasfans som än idag inte riktigt kan släppa den där bortdömda mottagningen i slutspelet 2015 (2014 års säsong). Dez Bryants nu klassiska ”No catch”.

Vid tidpunkten för krönikan var jag, likt många andra, kritisk till den nuvarande situation och efterlyste ett klarare regelverk i frågan. Det mest uppenbara problemet var att ingen verkade veta vad som gällde. Efter varje domarkonferens satt man där och var allmänt förvirrad. När jag nu återvänder ”till brottsplatsen” nästan exakt år senare, kan jag inte undgå att slås av hur tyst det är. Har ni märkt det? Tveksamma mottagningar finns visserligen kvar, med vi verkar alla vara överens om hur vi skall hantera de. Vad har egentligen hänt?

Efter säsongens slut i våras satte sig domarchefen Dean Blandino ner med en nyskapad kommitté bestående av bl.a Jordy Nelson, Randy Moss och Tim Brown för att reda ut frågan. En till synes god tanke, med tanke på att dessa tre gjort sig kända för att just fånga bollar. När produkten av deras arbete offentliggjordes blev jag dock aningen besviken. Allt vi fick var en ”lite tydligare formulering” i regelboken 1. Blandino var mycket noga med att poängtera att det egentligen inte var något fel på reglerna, utan att det istället handlade om att att formulera budskapet korrekt, och att pedagogiskt sprida det till domare, media och fans.

Då tyckte jag hans uppdatering kändes vag och att debatten kring mottagningar troligtvis skulle fortgå. Men så blev inte riktigt fallet. Med en dåres envishet har Blandino åkt runt och predikat kring hur en mottagning skall bedömas, och jag tror faktiskt han kommit till det läget nu då även omgivningen börjar hänga med. Samtidigt är han noga med att påpeka att det är en subjektiv bedömning som det löpande jobbar med och försöker förbättra.

A catch is control, then two feet (down in bounds), then time. And we all tend to agree, for the most part, on control and two feet. But its that time element that becomes gray…after the second foot is down, does the player tuck the ball away? Does he turn upfield? Does he have the ability to avoid contact, whether that’s using his off arm to attempt to stiff-arm a defender?Dean Blandino, domarbas NFL

Blandino är noga med att flika in att spelaren kanske inte nödvändigtvis behöver ”bocka av” allt som nämns i regelboken för det skall anses som han fångat bollen. Någonstans måste vi använda vårt sunda förnuft. För dem som söker en regelbok som utelämnar utrymme för subjektiva tolkningar är självfallet dessa ord inte särdeles betryggande. Samtidigt har vi i år sett flertalet tolkningar av hur suft förnuft kommit väl till pass. Exempelvis i Saints match mot Panthers i söndags (se video nedan). En helt svartvitt regelbok kommer vi aldrig att uppnå, men jag tycker vi får sända ett tack till Dean Blandino som har gjort ett fantastiskt arbete med att få det stora flertalet av oss att förstå regelboken bättre. Att Jerry Jones, så sent som förra veckan, gick ut och kritiserade ligan för passregeln får vi nog leva med. Han kommer aldrig acceptera det som hände.

 

 

 

  1. ”A player has the ball long enough to become a runner when, after his second foot is on the ground, he is capable of avoiding or warding off impending contact of an opponent, tucking the ball away, turning up field, or taking additional steps.”

Nyheter

To Top